Ändan sedan första gången vi sågs för sisådär en 6-7 år sedan har jag vetat att du är någon jag borde vara med. Som jag borde vara rädd om och behålla i mitt liv.
Ändå har jag gjort helt tvärt om varje gång jag fått chansen.
Jag skulle här kunna rabbla upp tre miljoner anledningar till att jag tvärvänt varje gång men i grund och botten är det bara en enda anledning som ligger till grund för mitt agerande.
RÄDSLA
Har så många gånger blivit sårad av män (som inte har kännts ens hälften så rätt som du gör....) att jag byggt upp en skyddsmekanism som gör att jag flyr så fort något känns rätt :(
Något som känns så rätt (som det gör och har gjort med dig) kan ju omöjligt vara bra i längden...
Lika bra att fly innan jag blir sårad...Vilket resulterat i att jag sårat dig istället. Vilket inte alls varit min mening.
Har velat stanna varje gång men inte vågat släppa taget och leva.
Även om jag innerst inne vet att du aldrig skulle såra mig medvetet så är jag ändå rädd och osäker.
Vet vad jag vill men VÅGAR jag???
Har bestämt mig denna gången. Det är inte hållbart att vara rädd för att släppa in bra människor i sitt liv ;)
Jag måste våga... Annars vinner jag aldrig :)
Vet att du behöver bekräftelse på att jag verkligen gillar dig, behöver minst lika mycket bekräftelse och förståelse för min rädsla.
Jag ber dig inte att böna och be, eller att stalka mig...
Men skulle vilja be dig om att hålla om och hålla kvar mig om jag blir rädd. För jag vill verkligen inte fly...
Jag vill stanna
Kommentera